Den måttligt kompakta och väl pälsklädda kroppen och de upprättstående öronen visar rasens arktiska ursprung. Karakteristiskt för Siberian Huskyn är flytande och lediga rörelser till synes utan ansträngning. Den utför sin ursprungliga uppgift bäst i sele, dragande en lätt last i måttlig fart över långa distanser. Kroppsproportionerna och formen återspeglar denna fundamentala balans av kraft, hastighet och uthållighet.
Hanhundarna är maskulina men dock aldrig grova, tikarna feminina men aldrig veka. I rätt kondition med musklerna fasta och väl utvecklade, bär inte siberian huskyn på någon överflödig vikt.
Man kan leta ihjäl sig runt om på internet hur rasen uppstod, vad den användes till och så mycket mer. Men jag tänkte skriva ner lite om den, den är ju så unik i sitt slag.
Siberian husky allmänt, tros ha sitt ursprung inifrån Chukchi Tribe, utanför östra sibiriska halvön. Dessa hundar användes 1908 för "All-Alaskan Utlottning", som bestod av en 408 mil lång hundspanns race, och serveras i arméns arktiska "Search and Rescue Unit" under andra världskriget. AKC erkännande rasen 1930, och grundade "Siberian Husky Club of America" 1938. Då fick rasen namnet "Arctic Husky" men ändrade namnet till Siberian Husky först 1991. Siberian Husky, Samojed och Alaskan Malamute är de raser som är direkt härstammade från den ursprungliga slädhunden, som 2004, enligt en DNA-analys, bekräftar är en av de äldsta hundraserna. Man tror att termen "husky" är en korruption av smeknamnet "Esky" en gång tillämpas på Eskimo och därefter till sina hundar. Deras styrka och uthållighet tillsammans med deras förmåga att hitta tillbaka till byn, oavsett väderförhållanden eller sikten gjorde dem ovärderliga. Deras päls har en grov långhårig ytterskikt som är utformad för att kasta vatten och snö samt hålla vinden borta från sin hud. Dess duniga inner päls är tjock och mjuk och håller kroppsvärmen. Som ett resultat av detta kan rasen tåla temperaturer så låga som -70 C. 

(A) Skalle ~ av medelstorlek och i proportion till kroppen. Svagt rundad hjässa och gradvis avsmalnande från den bredaste punkt och fram mot ögonen. 
Fel: För tung eller klumpig skalle. För fint utmejslad skalle
(B) Hals ~ ska vara medellång, bågformad och stelt buren när hunden står stilla. I trav sträcks halsen så att huvudet bärs en aning framåtsträckt. 
Fel: För kort och tjock hals eller för lång hals.
(C) Manke ~ 53 - 60 cm hos hanarna och 51 - 56 cm hos tikarna.
(D) Rygg ~ ska vara stark och rak, med en vågrät rygglinje från manken till höften. Den ska vara av medellängd, varken för kort eller grov eller för svag på grund av överdriven längd. Länden ska vara stram och muskulös, smalare än bröstkorgen och buklinjen ska vara något uppdragen. 
Fel: Svag eller eftergivande rygg, karprygg, sluttande rygglinje.
(E) Länd ~ ska vara fast och smal, smalare än bröstkorgen.
(F) Kors ~ skall slutta från rygglinjen, men aldrig så brant att det begränsar bakbenens steglängd.
(G) Svansättning ~ den väl pälsklädda svansen av rävsvanstyp är ansatt just under den vågräta rygglinjen och bärs   vanligen graciöst i en båge över ryggen när hunden är uppmärksam. När den bärs på detta sätt faller eller ringlar       den sig inte ner på någondera sidan av kroppen eller ryggen. Nedhängande svans är normalt för hunden då den       arbetar eller är i vila. Hårbeklädnaden på svansen ska vara av medellängd och ska ha ungefär samma längd runt       om på alla sidor och ger intrycket av en rund rävsvans.
Fel: Svans som ligger flat mot ryggen eller för hårt ringlad, yvigt pälsad svans, för högt eller för lågt ansatt svans.
(H) Lår ~ ska vara muskulösa, starka och kraftiga, knäleden ska vara väl vinklad.
(I) Has ~ hasleden ska vara väl markerad och lågt ansatt. Sporrar tillåtet att tas bort. 
Fel: Raka knäleder, kohasighet, för trång eller för bred bakbensställning.
(J) Underben
(K) Knä ~ skall vara väl vinklade.
(L) Bröstkorg ~ ska vara djup och stark, men inte för bred. Den djupaste punkten ligger jusr bakom och i höjd med   armbågen. Revbenen ska vara väl välvda mot ryggraden men så mycket tillplattade på sidorna att de ger frihet åt       rörelserna. 
Fel: För bred bröstkorg, "trumbröst" för platta eller för klent utvecklade revben.
(M) Armbåge ~ benlängden från armbågen till marken ska vara något större än avståndet från armbågen till högsta   punkten på manken. Sporrar är tillåtet att tas bort. Bakbenen ska i stående sedda bakifrån ha ett måttligt avstånd         mellan benen, vilka ska vara parallella.
Fel: Utåtvridna armbågar.
(N) Handlov ~ sedda från sidan ska handlovarna vara lätt vinklade, starka men elastiska.
Benstommen ska vara kraftig men aldrig grov. 
Fel: Svaga, för grov benstomme. För trång eller för vid front.
(O) Underarm ~ ska i stående sedda framifrån ha ett måttligt avstånd mellan benen, som ska vara raka och parallella, med armbågarna tätt intill kroppen, varken inåt- eller utåtriktade.
(P) Överarm ~ ska går i en vinkel något bakåt från skulderleden mot armbågen och är aldrig lodrät mot marken.
De muskler och ligament som ska hålla skulderbladet mot bröstkorgen ska vara fasta och väl utvecklade
(Q) Bringa
(R) Förbröst
(S) Haka
(T) Nostryffel ~ ska vara svart hos grå, bruna eller svarta hundar, leverfärgad hos kopparfärgade hundar.
Den kan vara skär på helt vita hundar.
(U) Nosparti ~ ska vara medelbrett, gradvis avsmalnande mot nosspegeln med varken för spetsig eller för trubbig     nosspets. 
Fel: För klen eller för grov nos, för lång eller för kort nos. Otillräckligt markerad pannavsats
(V) Stop ~ skall vara väl makerat.

* Ögonen: ska vara mandelformade med normalt avstånd från varandra och en aning snedställda. Uttrycket ska vara livligt men vänligt, intresserat och även okynnigt. Färgen kan vara brun eller blå, ett brunt och ett blått öga eller tvåfärgade. 
Fel: För snedställda eller för tätt sittande ögon.
* Öron: ska vara medelstora, triangelformade, tättsittande och högt ansatta
på huvudet. De ska vara tjocka, väl pälsklädda och svagt kupade på baksidan, väl upprättstående med lätt rundade spetsar, som pekar rakt. 
Fel: För stora i proportion till huvudet, för brett mellan öronen samt öron som inte är kraftigt upprättstående.
* Bett: Saxbett. 
Fel: annat bett än sax.
* Tassar: ska vara ovala i formen men inte långa. De ska vara medelstora,
kompakta och väl pälsklädda mellan tår och trampdynor. Trampdynorna ska vara fasta och tjocka.
Tassarna får varken peka utåt eller inåt då hunden står normalt. 
Fel: Mjuka eller spretande tår, för stora och klumpiga tassar, för små och späda tassar. Inåt eller utåtställda tassar.
* Rörelse: huskyns karakteristiska rörelser är flytande och lediga och den rör sig till synes utan ansträngning.
Den rör sig kvickt och lätt och i utställningsringen ska den visas i måttligt snabbt trav, demonstrerande god steglängd för frambenen och gott driv i bakbenen. Sedd framifrån under det hunden rör sig gående, går inte huskyn i så kallad "single-track" men efter hand som hastigheten ökar svänger benen gradvis inåt till dess tassarna kommer att placeras i en linje direkt under det längsgående centrat av kroppen.
När fotavtrycken dras mot denna mittlinje förs fram- och bakben rakt framåt utan att armbågar eller knän är vridna inåt eller utåt. Vardera bakbenet placeras i det spår som framfoten på samma sida just lämnat. Då hunden är i rörelse förblir rygglinjen fast och vågrätt. 
Fel: Korta eller trippande rörelse. Klumpiga eller rullande rörelser, hund som för sig snett, dvs sedd rakt bakifrån rör den sig med bakbenen till höger eller vänster om frambenen, hund som placerar fram- och/eller bakbenen i kors då den rör sig, höger fot tillvänster om mittlinjen och vänster fot till höger om mittlinjen.
* Päls: huskyns päls ska vara dubbel och av medellängd. Den ska ge ett välpälsat intryck, men ska aldrig vara så lång att den gör hundens konturer otydliga. Underpälsen ska vara mjuk och tät och av lagom längd för att passa täckhåren.
Täckhåren ska vara raka och ganska mjuka, aldrig sträva eller rakt utåtstående från kroppen. Det bör noteras att avsaknad av underpäls under fällningsperioden är normalt. Trimning av håret mellan tårna och runt tassarna för att ge ett prydligare intryck är tillåtet. Trimning av pälsen i övrigt är absolut förbjudet.
Fel: Lång, raggig eller lurvig päls, trimning av pälsen, utöver vad som har nämnts ovan.

So... You Want a Siberian Husky

Intresserad av att köpa en siberian husky? Då har du redan hört hur fantastiska de är. Vi tycker du bör veta att de har sina nackdelar och kanske inte blir det idealiska sällskapsdjuret för alla som är attraherade av dom.

Siberians är flocklevande djur och behöver ständigt sällskap av andra hundar eller av människor. Om du arbetar heltid eller bara har plats för en hund
... köp inte en siberian.

Genom sin förmåga att knyta vänskapliga familjeband är siberian husky vänlig även mot främlingar. Om du vill ha den starka trofastigheten hos enmanshund
... köp inte en siberian.

Minst en gång om året fäller siberian huskyn sin päls. Om du gillar hundhår överallt i huset och i den luft du andas, då är det bra. Men, om du för det mesta värdesätter prydlighet
... köp inte en siberian.

Siberian Huskys har en naturlig fallenhet för att gräva lyor i trädgården. Om du är stolt över din fina trädgårdsanläggning
... köp inte en siberian.

Den största av alla nackdelar som går att hitta hos en siberian husky är nog dess enorma längtan efter att få
S- P- R- I- N- G- A. Men valpens första rusningar över en väg kan var som helst bli den sista. För sitt eget bästa bör en siberian husky hållas kopplad och ständigt vara under kontroll. Om du hör till dom som tycker det är grymt att ha en hund koja eller i hundgård
... köp inte en siberian.

Om du har läst så långt att trots denna information ärligt känner att du kvalificerar dig som siberian- ägare, då är du säkert fast besluten att skaffa dig denna ras. I så fall är du hjärtligt välkommen i gänget. Anslut dig till alla dom som med värdig självbelåtenhet vet att de äger den vackraste, den smartaste och den mest fulländade hundrasen i hela världen
... siberian husky!

"Siberian Husky Club of America"

      Källa: http://www.sibrescue.com/husky-history.html 
http://www.shca.org/shcahp2a.htm